Vaknade nu & kan varken somna om eller ta mig ur sängen, det går bra nu. Tummen ner på att jag är så fruktansvärt känslig just nu. Ja man blir som ett barn när man är sjuk vill ha sin mamma här men gör mig inget att prata med henne i telefon minst fyra gånger per dag och just idag när jag prata med henne och lillen så forsa tårarna och gud vad jag saknar dem. Börja vänja mig med att dem endast bort 16 mil härifrån.. Ja ibland suger det. Att inte ha familjen vid sig när man mår halvt kasst. Men tröstat mig själv med att jag har såna fina vänner & att det inte alls är många dagar kvar tills jag får träffa dem. Mitt allt. Natti !